Många vet inte vad prestationsångest är, hur det känns att alltid känna en börda på ryggen.

Jag säger inte att detta är det värsta som finns men det är ett problem för många och en anledning till att många av dagens ungdommar mår dåligt i och efter skolan. 
Jag har under hela min skolgång haft denna prestationsångest, det kunde gälla ett förhör  jag hade ett fel på i låg och mellanstadiet och jag bröt ihop och kände mig näst intill oduglig, inte för att jag var sämst utan för att jag var så nära full pott och inte nöjd med det. Det kändes som om alla trodde jag var dålig speciellt mina föräldrar.

Men när jag kom hem tyckte de att jag presterat bra och var jätteduktig. Jag kunde till och med ligga och gråta om kvällarna när jag visste det närmade sig utvecklingssamtal. 
Nuförtiden känns det ofta som ett misslyckande att få ett C när man ville ha ett A och att bara se alla andra få det där betyget man suktat efter är outhärdligt, även när andra säger att C det är ju bra jag fick ju bara ett E kan få mig att må illa. Det spelar ingen roll att C är ett bra betyg när jag vill ha ett A och när jag vill vara bäst. 

Dock har det blivit mycket mycket bättre nu och jag kan nästan helt hantera stressen, bara jag tror på mig själv.